Daim daim drog
Äter daim, de är snart slut, har sparat några till Sophie som älskar dom. Sen är de fasen inget mer tjuvätande på kvällarna för min del haha.. Men tränar ju ihjäl mig så de går la an.. LCC:N kunde inte komma ikväll (NÄHÄÄÄ!?!?) jävla sämsta människa någonsin.. Ställer in allt.. I morgon ska jag istället ha mitt exit-möte. Så hoppas de inte drar ut för mycket på tiden för jag vill ju bort här ifrån, jag njuter ju inte av å bo här direkt fast det blivit mycket bättre.. Hör så jäkla mycket skit om Cultural Care just nu så fruktar rematchen. Men jag vet att jag kommer vinna i längden på att ha krav. Mina krav jag vet nu är: Ett barn, en egen bil eller ordentlig transport nära (ingen som jag behöver gå en timma till och en timma ifrån för att kunna använda), Många au pairer i närheten, Ledig på helgerna. De kraven kommer jag ha helt klart. Jag vet nu att det inte går att leva som au pair utan dom, det är omöjligt! (okej kanske inte det med ett barn, men för mig är det de jag kan tänka mig). Jag kommer inte ta någon familj bara för att få stanna här i usa, för isåfall kan jag åka hit på en längre semester även om jag verkligen vill bo här och jobba som au pair. Men det är inte värt att vantrivas, eller behöva jobba så mycket att man inte kunnat göra något annat än att vara i huset. Jag vet verkligen det nu och jag vet också att man inte kan lita på någon. Det som ser så bra ut på papper kan vara tvärt om i verkligheten (egna erfarenheter). Jag litar inte på någon och kommer vara så otroligt noga nu.
HÄR ska ni trycka så kommer ni in på en tjejs blogg, en tjej som kom ungefär samtidigt som mig till Boston. Hennes historia är hemsk, och jag vet inte alls vad som väntar mig på rematch, men en sak är säker och det är att jag inte kommer ge mig innan jag fått den perfekta matchen, får jag inte den eller de inte lyssnar på vad jag söker så får jag väl tvingas hem, men då har jag i alla fall försökt!
