humör
Asså Agnies humör, jag dör, va ska jag ta mig till?? Hon blir så jävla arg för småsaker, asså riktigt arg! Nu hade ag tvättat barnens lakan och allt sånt men glömt de i torktumlaren. Kom på de precis och hon va så jävla arg. Hon blängde åt mig och försökte vara trevlig i en jättearg ton så pappan fick komma och säga att de va okej och att de inte va någon fara. Jag panikbäddade sängarna med pappan och han va trevlig och agnies fick gå åt sidan. Jag skulle visst ha gjort lakanen de onsdagar som inte städerskan är här.. Hon har aldrig sagt det till mig och ändå har hon mage att skälla ut mig. Pappan sa att de inte va någon fara och vi löser detta, men de är så jävla jobbigt för hon blir ju verkligen arg på mig och jag menar inget illa någon gång. Jag hatar när man försöker göra allt så bra man kan och råkar misslyckas lite. Då får man så jävla mycket skit för det av Agnies. Jag hatar det, blir alltid så jävla ledsen.. Så jävla orättvist.. Hade de inte varit för jag ska åka hem om ett halvår så hde jag bytt familj big time. Står inte ut med dessa utbrott på något man bara råkat göra fel.. Det är så hemskt och känns så jobbigt.
