rematch?
Ligger här och funderar tills det knakar. (äter en del daim och marabou också hehe). Det jag funderar på är rematch, ja eller nej? Så jobbigt. Men jag åkte hit för jag skulle ha de roligaste året någonsin, det var därför jag åkte. Jag åkte inte för att jag skulle ligga här i min säng och längta hem. Jag vill hem om ett halvår har jag bestämt, men det känns som det bara är en undanflykt för jag verkligen inte trivs. Hade jag trivts hos familjen hade jag kanske inte ens viljat åka tillbaka hem. För vad är Falkenberg igentligen!? Ingenting, jag lämnade de för jag inte ville vara fast där, för det var verkligen ingenting. Och nu vill jag tillbaka mer än någonsin. Jag känner panik för allt här, och så ska de inte vara. Är konstant orolig och har stressutslag på halsen i tid och otid. Jag frukar dagarna och vill inte sova för då kommer en ny dag. Ärligt talat, varför går jag inte i rematch? Jo, för jag vill inte behöva göra om dessa två veckorna som varit de västa i mitt liv, inte behöva vara ny på ett annat ställe och vara utan kompisar där också. Jag vill inte, jag ger hellre upp och åker hem för att vara så ledsen en gång till det är inte värt det. Men samtidigt kan jag verkligen hamna hos en toppenfamilj, jag har inget att frukta igentligen, för antingen hittar jag en perfekt familj eller så får jag åka hem. Grejen är den att jag vill inte åka hem, inte just nu, om ett halvår har jag ju sagt. Gud va rörigt allt är, tänkte ringa cultural care i morgon och prata med dom. Dom kanske kan hjälpa mig. Är bara så förvirrad, vill inte vara oschyst och trampa denna familjen på tårna, men samtidigt mår jag så jävla kasst här. Jag kan inte stanna här, jag kan inte. Har ingen matlust (får inte ens någon mat), tassar på tårna så mamman inte ska bli arg, jobbar konstant, ogillar barnen, har inte så många att umgås med även om jag lärt känna några fler, jag får gå 1 timma fram och en timma tillbaka till tågstationen på helgerna för att ens kunna åka in till boston och jag bor i det hemskaste rummet man kan tänka sig. Varför tvekar jag ens!? Måste bort här ifrån på något sätt.. :/ Jag vill inte att de ska bli arga, men ärligt talat, det är dax för mig att skita i alla andra och bry mig om mig själv. Jag ska sluta sätta andra före mig jämt för att de inte ska bli ledsna eller arga, jag ska tänka på mig själv. Och de här människorna kommer jag ju för hoppningsvis aldrig mer träffa.. Men ändå känns de så jobbigt. Vet inte vart jag vill komma med detta alls, behövde nog bara skriva av mig så jag kommer ihåg vad jag ska prata om med cc i morgon, chokladen är snart slut och jag är trött. Ska kolla friends with benefits nu tänkte jag, sen nog gå ut och gå. I morgon är en annan dag och då tar jag nya tag. Kämpigt men jag fixar det. Skönt jag bestämt mig för rematch under tiden som jag skriver detta, men behöver nog tänka på det ettag till så jag inte förhastar mig.
