Söndag
Förra söndagen var den värsta i mitt liv, denna var i klass med den. Skulle ju på mitt möte, ett möte där man fick träffa alla au pairer som bor i staden winchester där jag bor. Vi skulle va runt 15 st. Vi va 12, 7 mexicanare, en dansk, en fransk och jag och min granne.. Jag blev så jävla besviken. Helt sjukt, det fanns inte EN ENDA jag kunde umgås med.. Det är sån jätteskillnad på mexicanare och svenskar. Men jag ska ge det ett försök. Är super förkyld med så idag har bara varit en vidrigt jobbig dag. Bröt ihop inför min värdmamma när hon frågade hur tjejerna verkade på mötet. Hon sa att hon verkligen förstod och att hon tyckte det samma. Hon sa att jag skulle ge det lite tid och att hon förstod att jag var besviken. Jag hulkade och grät som fan, jätte jobbigt :/ Men nu vet hon iaf hur jag känner.. Så jobbigt när man inte kan ta de på svenska, de är så svårt att förklara känslor och framförallt på engelska.
Fick i alla fall skypeat med mamma (som vanligt) sen nicole och nu ewelina. Gud vad jag saknar Sverige och svenska människor. Det är helt sjukt. Vill hem så sjukt mycket, går inte att beskriva. Men det är bara att härda ut.. härda ut.
