Söndag
Missade Frida. Stört bölat hela dagen. Vad fan är det med mig!? Jag måste börja ta tag i mig själv. Just nu vill jag bara att Frida ska bo närmare mig så vi kan ses mer. Men det går inte så jag måste sluta önska och verkligen ta tag i mig själv och inse det jag har här. Jag träffade ju faktiskt en go tjej som bor i winchester, jag får ge det en chans. Jag ska börja träna mer eftersom det var roligt. Och så farligt är inte mitt schema för denna veckan. Jag ska fan ge det en ordentlig chans. Jag startar nu och ger det ett halvår. Känner jag samma ångest och störtbölar så fort jag ser en "ica skrea strand" påse efter 6 månader, då är det verkligen inte menat att jag ska vara så långt borta från Falkenberg.
Att se fram imot:
- Helgen då jag SKA träffa Frida varesig hon kan eller inte, kommer isf ta tåget till henne om hon ska jobba
- Att hänga med Monika mer, sjukt go tjej som bor en bit från mig men kan ta tåget in snabbt som jag
- Celia kommer till Boston, verkar så himla go, hon ska bo 20 min från mig och får använda sin bil hur mycket som helst före 12 på natten så de är ju perfekt!
- Att ta mer kontakt med Josefine som bor här i Winchester så jag kan börja ha ett socialt-liv
- Träna mycket på YMCA, det var faktiskt riktigt roligt
- Två veckor i jul då jag är ledig eftersom min familj åker bort, då ska jag (veeerkligen förhoppningsvis) till Florida med Ida, blir det inget alls roligt här i Usa kommer jag inte stanna hemma utan åka hem till sverige för två veckor
- Veckan ska bjuda på 25 grader både måndag och tisdag, de tackar vi för :D
Så Amanda Martinsson nu kör vi!
