Varför skrev jag bättre dag?
Detta har helt klart varit den värsta dagen någonsin. Ungarna har slagits, skrikit gråtit jättehögt heeela dagen. Och sen plussar vi på slå mig, putta på mig, säga att de skiter i vad jag säger för jag är ju inte deras mamma, gå in i mitt rum, ta mina saker och säga att de är deras för jag är ju bara inneboende och det är deras hus så de bestämmer, klättra i köket efter godis när jag säger nej, skrika som fan när jag vägrar ge dom de, springa iväg med datorn när jag säger att de inte får spela, dra varandra i håret tills den som gråter högst vinner, jag ville gå till biblioteket, när vi kommer in i bilen så vill de inte längre och börjar låss, knäppa upp bältena och gå in i huset igen, jaaa de va bara en fjärdedel av allt. Deras mamma kom hem sen vid 6 (jag har haft 3 timmar ensamtid med dom, stått ut med detta i 3 timmar) då fick de skäll och de kramade mig och sa förlåt, de va väldigt ledsna. Just nu orkar jag bara inte en sånhär dag, längtar redan hem så detta var droppen har gråtit hela eftermiddagen och vill verkligen bara hem. Jag har ju ingen direkt att prata med eller umgås med så det blir så jävla jobbigt allt. Detta var bara för mycket. I morgon ska de till ett födelsedagskalas så då slipper jag iaf va med dom. Har så ont i huvudet att jag bara vill sova, men mest hem..
